Terminologin "verklig" och "overklig"

Användningen av orden verklig för den andliga dimensionen ("Guds rike") och overklig för det onda leder ofta till allvarliga missförstånd. Kristen-vetenskaparna förnekar inte att det onda upplevs i denna värld såsom en grym verklighet, men de ser dess fenomen endast som en relativ verklighet - som något som inte har evighetsvärde, som kommer och går, och som inte kan vara den slutgiltiga sanningen om livet så som det är menat att vara. För att rätt förstå terminologin behöver man därför veta att orden verklig och overklig som de används i KV motsvarar orden absolut och relativ. Vanliga svenska och engelska ordböcker definierar ordet absolut bl.a. så här:

"I filosofisk bemärkelse: världsgrunden, Gud, det fullständigt oberoende varandet; oberoende (av annat); obetingad; allmängiltig; oundgänglig; oinskränkt; fulländad; fullkomlig; fullständig; ovillkorlig."

Världsgrunden, Gud, Anden, betecknas därför i KV som det Absoluta, det som gäller alla utan undantag, är allmängiltig; vidare betecknas Gud som det oinskränkta, orubbliga och oföränderliga, som den slutgiltiga Sanningen om allt - - det "verkliga".

Ordet relativ definieras av allmänna ordböcker så här: Det som är "blott tillfälligt, det som endast gäller i visst avseende och som är beroende av annat; det som är föränderligt, inskränkt."

Till det relativa räknas därför i KV också allt som uppstår som en följd av betingat, inskränkt tänkande, av kortsynthet, okunnighet, brist på helhetssyn och rätt perspektiv, som t.ex. : konflikter, destruktiva handlingar, stress, fruktan, frustration, hat, aggression osv., med andra ord: det som är ont.

I det Absoluta - i Gud - finns det inte något relativt, precis som det inte finns destruktivitet i det som är konstruktivt.

Kristen-vetenskaparna söker fördjupa sig i det Absoluta. Detta förändrar destruktiva attityder och trångsynta perspektiv och leder till upplevelsen av en konstruktiv andlig "verklighet". Och detta, å sin sida, ger också kroppen jämvikt, därför att det tillför själen balans och stabilitet, harmoni. I stället för att blunda för det onda eller blint acceptera det söker man i KV genomskåda det och återställa den inre kontakten med den absoluta Sanningen om allting, den slutgiltiga "verkligheten", Gud.