Föredragshållaren sade i huvudsak följande:

"Konflikter - överallt talas det om konflikter, vare sig vi läser en nyhetstidning, lyssnar på nyhetssändningar i radio eller ser dem i TV och på internet. Och de blir bara fler. Vi har de urgamla problemen i Mellanöstern, mullrande förvarningar om ett nytt kallt krig, kritiska invändningar mot hur våra politiska partier handskas med olika frågor; och så den där grannen som låter sina hundar skälla långt in på natten!"

Kan vi, som enskilda individer, göra något åt dessa till synes eviga problem?

En Cherokee indianhövding hade ett enkelt svar när han blev tillfrågad om olika konflikter. Han förklarade att vi alla har två vargar inom oss, som slåss. När han blev tillfrågad vilken det var som skulle vinna, svarade han: "Den du matar." Detta ger oss en djup insikt. Låt oss utforska hur vi kan ge näring åt den goda vargen.

Om vi tar en titt på den allmänna bilden - all denna tonvikt på konflikt - vad ser vi för resultat? Rädsla. Och med rädsla kommer vår reaktion: Vi måste skydda oss. Vi omger oss med murar. Under medeltiden var det bokstavligen höga, tjocka fysiska murar. Idag är det särskilt elektroniska murar - allt mer komplexa och allomfattande säkerhetssystem. Vi sätter upp dem i våra hem - sätter in larm och detektorer. Vi sätter upp dem i våra samhällen - vi har säkerhetskontroller, vi tillåter mer och mer komplex fotoövervakning, telefonavlyssning, etc.

Är rädslan, och vår reaktion på den, en oundviklig ond cirkel? Finns det inte något som vi - som enskilda medborgare - kan göra? Finns det inte något som den vanliga mannen och kvinnan, du eller jag, kan göra för att bryta denna onda cirkel?

För några år sedan ställdes den frågan till en officer i Interpol (= International Criminal Police Organization) under en TV-intervju. Han hade just publicerat en bok om sina erfarenheter när det gällde att handskas med hur maffian tog över styret över medelstora städer i Europa. Den som intervjuade honom frågade: "Finns det något som jag, som enskild stadsbo, kan göra för att lösa den här konflikten?" Det stod klart att intervjuaren väntade sig ett negativt svar. Istället svarade officeren ett rungande, "Ja! Ja, det finns något som den vanliga mannen eller kvinnan kan göra."

Interpolofficeren fortsatte med att beskriva hur han upptäckt att i de samhällen där medborgarna inte hade accepterat mafiosoandan i sin egen tanke, hade maffia inte en chans. Han förklarade vidare: maffian kan inte växa där det finns en anda av ärlighet, osjälviskhet och respekt för samhället.

När han framförde denna tankegång lät den som ett eko av vad Jesus säger i vad som kallas hans "Bergspredikan". Denna predikan är vad somliga bibelexperter ser som ett sammandrag av de viktigaste punkterna i denne klarsynte lärares undervisning.

I början av denna predikan belyser Jesus förhållandet mellan tanke och uppförande. Han förklarar att han inte vill upphäva "lagen" - de 10 budorden - utan uppfylla dem. Och han visar följande: för att kunna göra vad de kräver och kunna uppleva den ordning och harmoni de medför, måste vi först fokusera på vårt tänkande, vårt medvetande: vi måste rätta till vår tanke!

Till exempel talar Jesus om äktenskapsbrott. Han tar budet, "du skall inte begå äktenskapsbrott", och förklarar att vad som verkligen behöver rättas till är lystna tankar. Detta betyder inte att vår handling inte är viktig, men det börjar med hur vi tänker.

Vid ett annat ställe i predikan talar Jesus om budet att inte döda, och förklarar att vad som verkligen behöver rättas till är att reagera förhastat och med ilska i tanken!

Genom hela predikan säger Jesus i huvudsak: Låt oss börja med vår tanke, för den bestämmer allt annat i våra liv.

Alla som har försökt att åstadkomma denna verkliga förändring i tanke och handling, har också känt hur svårt det är. Men det är möjligt. Det innebär att vi undersöker våra tankar; rättar och renar dem; och sedan ser hur vårt tillvägagångssätt - vårt sätt att leva - förändras som en följd av detta.

Det är den här sortens omsorg, en allt omfattande godhet eller kärlek, som är grunden för genuin, djupgående konfliktlösning. Den inte bara undanröjer motsättningar och stress, utan också deras negativa verkningar på hälsan. Som en klarsynt helare, pekar Jesus ut tankar, känslor och handlingar som - också enligt nutida psykologisk och medicinsk forskning - resulterar i sjukdom och dålig hälsa. Bland annat tog han upp ilska, hämnd, hat, rädsla, själviskhet och självrättfärdighet. Han lärde sina lyssnare och dem han helade att vaka över sina tankar, att sätta stopp för mental ödeläggelse och börja vårda sig om andras inre frid med förstående intresse, kärlek.

Jag tror man kan säga att Mary Baker Eddy, grundaren av den kyrka som sponsrar det här föredraget, älskade den djupa betydelsen av Jesus' "Bergspredikan". Hon citerar från den mer än från någon annan del av Bibeln i sina skrifter.

Hon kände helt klart att dess budskap var nyckeln till att förstå Jesus' undervisning och hans sätt att hela de sjuka. Hennes insikter i den djupa andliga innebörden i Bibelns budskap, och särskilt i Jesus' lära och helanden, har varit en ovärderlig hjälp för oräkneliga lidande hjärtan över hela världen. Hon förstod att man måste gå bortom orden för att nå den djupare, praktiska innebörden av hans ord.

Hon hörde i Jesus' Bergspredikan hans uppmaning att gå bortom den vanliga innebörden av tanken att älska andra. Vi tror att vi är kärleksfulla när vi besvarar den kärlek vi får från vår familj, våra vänner, de som älskar oss. Men Jesus sade att detta var den lätta delen, att kärlek som löser konflikter och helar kräver mycket mer. Över allt annat hörde hon hans genomträngande krav: "Jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er ." [Matt 5:44.]

M. B. Eddy inte bara förstod den djupare meningen i dessa ord, hon levde denna Jesus' lära. Under sitt långa liv mötte hon många prövningar; hon mötte svek, svartsjuka, avund och ogrundat förtal. Men allt detta kunde inte hindra henne från att välsigna dem som förbannade henne, eller från att be för dem som förföljde henne. Hon övervann dessa hinder och växte andligen genom dem; hon var ett övertygande exempel på hur man lever ett liv av ren kärlek, och detta utstakade vägen för andra.

Den förebild hon var är inte bara djupt andlig, utan också praktisk, realistisk och effektiv. Och det börjar med att man ändrar sin tanke!

I Eddys djupa uppskattning av Jesus' Bergspredikan finner vi också insikten om att Jesus visste hur mäktig gudomlig, opartisk kärlek är. Jag kommer nu att visa genom tre exempel hur denna tillämpning av gudomlig godhet - kärlek - var den viktigaste och effektivaste faktorn när det gällde att hitta harmoniska konfliktlösningar. Jag tar upp ett exempel på det personliga planet inom ett äktenskap; ett på det kollektiva planet angående rashat och kravaller inom en stor stadsdel; och ett exempel på det nationella planet, den oblodiga revolutionen i Sydafrika för mer än 25 år sedan.

Konfliktlösning inom en stad - svåra raskravaller

Låt mig först beskriva konflikten i en större stadsdel. Det var vid en tid då jag undervisade i ämnet statsvetenskap vid Pittsburghs universitet och tvingades konfrontera några fiender som jag verkligen tyckte om att hata. Det var under medborgarrättskampen i Pittsburgh, USA. Jag var mitt i konflikten och stred både mot Pittsburghs universitet och mot de styrande i staden Pittsburgh. Till min förfäran hade jag upptäckt drag av rasism hos båda - till och med vid universitetet.

Det stod helt klart för mig vilka "de elaka" var. Och, ja, jag hatade dem! Och ansåg att jag hade full rätt att göra detta. Pittsburgh är en industristad i norra USA, med en stor afro-amerikansk befolkning. Den rasistiska politik som stadens ledning förde var orsaken till alla problem vi hade. Borgmästaren och kommunstyret vägrade att ge kontrakt till företag som anställde afro-amerikaner.

Mitt i allt detta blev min mentor, Martin Luther King, Jr., mördad. Pittsburgh exploderade i de värsta raskravallerna i stadens historia. Många dog, och många byggnader förstördes. Kravallerna var så allvarliga att Nationalgardet kallades in och besatte en del av staden i 10 dagar.

Jag var medlem i Kristen Vetenskaps kyrka i Pittsburgh, en gren av den kyrka Mary Baker Eddy hade grundat 100 år tidigare. Mitt under denna våg av hat i vår stad, beslöt sig denna kyrka att vi skulle hålla ett offentligt möte där också representanter för staden och andra ledare inom staden skulle delta. En av våra medlemmar tillhörde stadsfullmäktige. Ämnet skulle vara "Kärleken visar vägen."

Till min förvåning bad de mig leda mötet. Jag hade varit så upptagen av att skylla katastrofen på andra att jag inte haft tid att tänka på Gud som Kärlek i sammanhanget, än mindre att den skulle "visa vägen". Jag accepterade, men insåg att jag grundligt måste ompröva min inställning.

Jag visste - teoretiskt - att Mary Baker Eddy hade grundat sin kyrka på en djupgående förståelse av gudomlig Kärlek. Hon förklarar i en av sina viktigaste skrifter, boken Vetenskap och hälsa, "Det vitala, hjärtat och själen i Kristen Vetenskap, är Kärleken." [V&h 113:6]

De här raderna hade jag läst många gånger i hennes bok, Vetenskap och hälsa - och många andra liknande tankar - men det är tydligt att deras verkliga innebörd inte hade sjunkit in.

Jag visste att för Eddy, som för Jesus, var Kärlek en extraordinärt mäktig kraft. I samma bok säger hon, "...Kärleken tillintetgör hat." [S&H 339:2-3.] Denna typ av kärlek är mer än att "tycka om" någon eller att göra en god gärning. Den innebär att av hela sitt hjärta visa aktning för de egenskaper i en individ som skapats av Gud. Kärlek är, som aposteln Johannes antyder, ett sätt att identifiera Guds grundläggande natur. Han skriver: "Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek." [I Joh. 4:7,8]

För Mary Baker Eddy var denna Kärlek så fundamental, att hon kallade den "Princip" (i betydelsen "grundläggande sanning och lag") och använder den som en synonym för Gud tillsammans med andra synonymer hon hittade i Bibeln, som till exempel: alltid närvarande Ande, gudomligt Sinne*, absolut Sanning, odödlig Själ och evigt Liv. (* på engelska "Mind").

Jag började försöka förstå vad Jesus menade när han i Bergspredikan sade: "Älska era fiender... ." En god vän, som såg hur jag kämpade, föreslog en lösning. Han sade: "John: tänk dig att den stadstjänsteman du hatar mest - tänk dig att han bad dig att be för honom."

Jag tänkte efter några ögonblick, och insåg att det var precis den tanke jag behövde. I Eddys bok, Vetenskap och hälsa, hade jag lärt mig att bön kunde uppfattas på ett djupare sätt än vad jag tidigare lärt mig.

Bön var inte så mycket att bönfalla Gud om något, utan mer att söka förstå de gudomliga, andliga lagarnas verksamhet när det gäller en särskild person eller situation. Det var att inse att Kärleken - den gudomliga Anden - ständigt är närvarande som livets andliga Princip, som opartiskt innesluter alla - varje ögonblick och överallt!

Jag visste precis vilken av stadens rådmän jag behövde lära mig att älska på detta sätt. Jag visste också att jag inte kunde och inte behövde älska det negativa jag såg av honom. Vad kunde jag göra?

Vad jag kunde göra - vad jag behövde göra - var precis det Eddy beskriver att Jesus gjorde när han helade. Han såg människans av Gud skapade, ursprungliga identitet. Hon beskriver det så här - och använder ordet "Vetenskap" med stort "V" från ett andligt perspektiv, såsom det som handlar om det gudomliga: "Jesus såg i Vetenskapen den fullkomliga människan, som framstod för honom, där den syndande dödliga människan framstår för de dödliga. I denna fullkomliga människa såg Frälsaren Guds egen likhet, och denna rätta syn på människan helade de sjuka." [V&h 476-7]

Hon grundade denna tanke på första kapitlet i Första Moseboken i Bibeln, som säger: "Gud skapade människan till sin avbild". [Första Moseboken 1:27] Hon skrev också: "Jesus av Nasaret var den mest vetenskapliga människa, som någonsin har vandrat på jorden. Han trängde ned under tingens materiella yta och fann den andliga orsaken." [Vetenskap och hälsa 313:25]

Jag behövde se igenom fasaden av en trångsynt politiker, till hans sanna, ursprungliga identitet som Guds, Andens, skapelse, som i sitt sanna, ursprungliga jag återspeglade alla de goda egenskaper som utgör det sanna Livet. Jag behövde tro på originalet. Det var inte lätt. Jag gjorde några framsteg, men jag kämpade fortfarande med att kunna älska min "fiende". Då hittade jag en artikel som hade just den titeln - "Älska dina fiender" - som Eddy hade skrivit ungefär 80 år tidigare. Artikeln börjar med två frågor: "Vem är din fiende, så att du skall älska honom? Är det en varelse eller ett ting utanför det du själv skapar?" [Mis. 8:9]

Vilken fråga! Menade hon att jag skapade mina egna fiender?Ja, det var helt klart vad hon antydde med sin fråga.

Men dessa rasister tycktes mig ändå vara så påtagligt onda! Det var inte lätt. Jag var så full av fördömanden av allt det onda jag hade förknippat med de politiska makthavarna. Det krävdes att jag rättade väldigt mycket i min tanke!

Till slut insåg jag att jag hade skapat en uppsättning fiender i min tanke. I denna artikel ställer Eddy en tredje fråga: "Kan du se en fiende om du inte först formulerar denna fiende i din tanke och sedan tittar på resultatet av din egen föreställning?"

Jag upptäckte att jag hade många personliga föreställningar om andra som behövde rättas till - överges och ersättas!

Sedan fanns det andra steg att ta. Jag behövde inte bara överge de uppfattningar jag hade formulerat, jag behövde älska, d.v.s. akta och värdesätta, den här människans ursprungliga, sanna väsen - inte det som formats av olika yttre faktorer och som utgjorde hans historia, t.ex. påverkan genom uppfostran, utbildning, kultur, umgänge och olika andra influenser utifrån - utan den andliga natur som karaktäriserar var och en i Guds, Andens, skapelse.

Jag hade lärt mig av Bibeln och Eddys bok, Vetenskap och hälsa, att det är möjligt att se igenom en mänsklig personlighet till den ursprungliga, andliga kärnan i människans identitet.

Det här krävde mer arbete, mer bön, men till slut kunde jag se och känna originalet - - den värdefulla Guds skapelse som var den mannens sanna natur.

Resultatet blev bättre än jag kunnat tänka mig. Jag kände att jag var ledd av Guds Ande, av gudomlig vishet och kärlek, under mötet med viktiga ledare i staden. Och mer. Under de närmaste månaderna därefter blev jag ledd till att grunda en institution vid Pittsburghs universitet, som i tysthet har hjälpt till att läka rasismens sår i min stad i över fyrtiofem år.

När jag började fick jag lov att samarbeta med några av dessa "fiender" som jag hade fördömt som rasister. Och det blev så att den jag hade identifierat som min värsta fiende, blev den som mest intensivt försvarade mig! Utan att vi särskilt bad om det, hjälpte han oss att hitta det idealiska huset att renovera och ge husrum för de studenter som aktivt medverkade i programmet för antirasism!

Denna erfarenhet i Pittsburgh var ett viktigt steg i att lära mig att älska min nästa. Om man före den hade frågat mig om jag visste vad kärlek var, skulle jag ha svarat: "Naturligtvis, jag har ägnat hela mitt liv åt att hjälpa andra, och älskat dem tillräckligt för att offra mig själv för dem." Nu började jag förstå att jag ändå hade en lång väg att gå när det gällde att älska alla mina medmänniskor på ett villkorslöst sätt - d.v.s. att vilja dem väl oavsett vad de gjort mot andra eller mot mig.

Att lära sig älska alla sina medmänniskor är en innehållsrik, men utmanande väg att gå. Det tvingar dig att gräva djupt under ytan av mänsklig godhet. Det tvingar dig att hitta Kärlekens grundval - dess gudomliga Orsak eller Princip, det Liv som omfattar alla och som förenar allt liv. Där finns det balans och frid. Jesus illustrerade denna kärlek i sin liknelse om den förlorade sonen, där han visar oss en fader som har en kärlek så stor, en medkänsla så fullständig, att ingenting - inte ens det mest själviska och destruktiva uppförande - kan få fadern att sluta älska sin son.

Hittills har jag inte nämnt en av de viktigaste komponenterna i konfliktlösning: Förlåtelse! Petrus, en av Jesus' lärjungar, trodde att man själv kunde bestämma om man skulle förlåta eller inte. Kanske ett allvarligt försök i den riktningen skulle räcka. Han föreslog att sju gånger för att visa god vilja skulle räcka.

Men Jesus avvisar helt ett sådant synsätt, och svarar, i huvudsak: man måste alltid förlåta; det är inte äkta kärlek om det saknas förlåtelse. I Matteus berättelse svarar han Petrus på frågan hur många gånger vi skall förlåta: "Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." [Matt. 18:22]

Att ge fullständig förlåtelse är ofta svårt. För att kunna förlåta fullständigt, måste vi bryta oss ur ett mönster där vi reagerar på ett visst sätt på vissa handlingar.

Om någon plötsligt kör upp framför dig så att du måste tvärbromsa kanske du säger högt eller tänker: "En så'n självisk idiot!" Då har du fallit in i en stereotyp reaktion. Men skall vi förlåta den där själviska idiotens gärning eller beteende? Nej. Vi borde inte ens försöka göra det. Det vore att stanna kvar i den meningslösa reaktionen. Vi måste i stället vägra att acceptera bilden av en "självisk idiot" som människans, eller någon av Gud skapad varelses sanna identitet.

Här, när det gäller vikten av förlåtelse (och likaså förlåtelsens betydelse för den egna hälsan), är ett område som Mary Baker Eddy hade lärt sig mycket om. Hon gjorde sin upptäckt om den djupare innebörden av Jesus' undervisning när hon nått halvvägs genom sitt långa liv.

Under många år ägnade hon hela sin uppmärksamhet åt att förstå den andliga innebörden av Bibeln. Under denna tid lärde hon sig att älska sina medmänniskor som Jesus älskade dem och att - som följd - kunna hela dem från den andliga utgångspunkt som Jesus helade. Hon lärde sig att se igenom den fasad som en materiell, fysisk kropp och en mänsklig personlighet utgör, till människans andliga identitet som Guds, Andens, skapelse - till originalet.

Eddy såg att medveten enhet med gudomlig Ande var det som Jesus talade om när han identifierade sig som Kristus. Som hon påpekade, var det inte sin fysiska person som Jesus åsyftade utan den andliga förståelse av den andliga sanningen som besjälade honom och det bevis på Guds närvaro som visade sig i honom. Hon såg att medan Jesus var det mest fullständiga uttrycket för Kristus, Sanningen, är "Sanningens ande" någonting som också varje enskild individ har tillgång till. Därför var det naturligt för honom att förvänta sig att också hans efterföljare skulle kunna hela de sjuka.

Under de 20 till 30 år som följde, bevisade hon att de andliga sanningar hon upptäckt gav balans till människors liv, och de helade. Lika viktigt var att hon kunde lära andra att hela genom dessa sanningar. Hon såg att det Jesus lärde ut kunde förstås och användas som en verklig "vetenskap" - en kunskap om andliga fakta och inre lagar samt deras tillämpning. Vid slutet av artonhundratalet hade denna helandemetod - denna nya förståelse av Gud, och av Jesus' lära - inte bara blivit känd nationellt, man kände till och tillämpade den också i andra delar av världen.

Som jag sade tidigare är ett väsentligt element i Kristen Vetenskap att lära sig älska sina medmänniskor. Det här är ett särskilt viktigt element i den helande dimensionen som har fått sådan uppmärksamhet. Och ett viktigt element i kärleken och i helandet innebär att man lär sig att förlåta.

Låt oss titta närmare på detta begrepp: "förlåtelse". Det är ett centralt begrepp när det gäller konfliktlösning. Jag vill lägga fram två användbara definitioner på "förlåtelse":

- Vi har det vi skulle kunna kalla "förlåtelse på ett mänskligt sätt", där förlåtelsen innebär att vi slutar reagera och känna oss arga, att hysa emotioner som negativt påverkar hälsan; att vi förlåter för att undanröja det destruktiva resultatet av någons överträdelse. Och det omfattar också ett medvetet beslut att släppa vår motvilja mot en person eller en grupp och vår önskan att hämnas på dem, oavsett om de har förtjänat förlåtelse eller inte.

• - Och så finns det ett sätt att förlåta som speglar den gudomliga förlåtelsen, där förlåtelse betyder att man ser igenom den yttre bilden av en fysisk kropp eller en persons mänskliga historia, och upprättar medvetandet om det som Gud, Anden skapar, av det som är en människas ursprungliga, varaktiga, fullständiga identitet - av originalet.

• Denna andra betydelse av förlåtelse, att se igenom den "historiska fasaden" betyder att man blir medveten om att alla de element som tillsammans utgör en människas historia - påverkan genom föräldrahem, kultur, skolgång, karriär, tidigare handlingar - inte har någon som helst betydelse för en andlig förståelse av en människas sanna, ursprungliga identitet, av det som är originalet. För att förlåta på ett gudomligt sätt, behöver vi alltså mentalt helt vända oss bort från den mänskliga historien.
  

Åtskillnaden mellan dessa två former av förlåtelse kan kanske låta komplicerad, men det är faktiskt mycket enkelt. Att förlåta på ett gudomligt sätt tar oss tillbaka till Eddys förklaring om hur Jesus helade: genom att i den andliga Vetenskapen [från ett andligt perspektiv] se originalet, den ursprungliga, goda människan; och i den människan se avbilden av Guds egen godhet.

Det var vid mitten av sitt långa liv - 1866, och hon var 45 - som hon upptäckte den här aspekten på Jesus' lära. Hon förstod att Jesus' undervisning om betydelsen av tankarnas kvalitet gjorde det möjligt för hans elever att hela som han själv helade.

Under andra hälften av sitt liv grundade hon och utvidgade en kyrka som avsåg att göra denna förståelse av Jesus' sätt att förlåta och hela tillgänglig för alla. Hennes upptäckt av förlåtelsens läkande verkan bekräftas idag, mer än ett århundrade senare, av psykologisk och medicinsk forskning!

Konfliktlösning inom en nation - rashat i Sydafrika

Låt mig nu ge er ett annat exempel som visar hur effektivt det kan vara på den politiska scenen att förlåta på ett gudomligt sätt.

Under nästan hälften av nittonhundratalet var det svårt att förlåta den vita regeringen i Sydafrika för deras brutala apartheidpolitik. Under 1970- och 80-talen väntade sig de flesta att den svarta majoriteten när som helst skulle starta en fullt berättigad revolt. Man utgick ifrån att det skulle resultera i ett blodbad av aldrig tidigare skådat mått.

Med början 1985 började en liten grupp sydafrikaner och andra, varav jag var en, att i hemlighet göra upp en plan för det post-revolutionära Sydafrika. (Jag var inblandad på grund av min tidigare roll i anti-rasistiskt arbete för medborgerliga rättigheter, och som före detta professor i statsvetenskap.)

Vi skissade på en konstitution, med särskild uppmärksamhet på en ny fördelning av rättigheter. Eftersom vi visste att försoning skulle bli svårt i ett post-revolutionärt Sydafrika, lade vi också grunden för ett unikt system av domstolar för att försöka hjälpa landet att nå en mindre konfliktfylld känsla av samhörighet - i harmoni. Jag slogs av den anda av förlåtelse som fanns hos de sydafrikanska deltagarna i gruppen! De flesta av dem hade suttit rätt länge i sydafrikanska fängelser. Denna kärleksfulla anda fanns också helt klart hos aktivister som fortfarande var kvar i Sydafrika. En av dem, Desmond Tutu, påpekade i det tal han höll när han accepterade Nobelpriset, att: "Ett liv utan förlåtelse är inte värt att leva." [Tacktal för Nobelpriset, 1984].

Hans förlåtelse var grundad på den djupa övertygelsen att alla är jämlika inför Skaparen, skapade till samhörighet och förenade i sitt andliga ursprung.

Mina sydafrikanska vänner och jag bad tillsammans. Några av dem var till och med öppna för att, under bön, utforska det gudomliga sättet att förlåta som jag beskrev tidigare. Särskilt en, den kände poeten Dennis Brutus, såg precis vad Mary Baker Eddy menade när hon säger, i Vetenskap och hälsa "Kärleken förlorar aldrig det älskliga ur sikte." [V&h 248.] Han och jag ägnade tid åt att under bön se igenom de stereotypa bilderna av förespråkarna för apartheid, till den sanna, andliga identiteten.

Så, den 11 februari 1990, kom en bokstavlig förlåtelse från FW de Klerk, Sydafrikas nye president, när han benådade Nelson Mandela, ledaren för den svarta oppositionen. Ett mirakel började utveckla sig.

Fyra år senare hölls de kanske mest demokratiska valen i Afrikas historia. I stället för en blodig revolution, öppnade förlåtelse, från båda sidor, för en fredlig revolution av historiska proportioner.

Nelson Mandela är ett av de främsta exemplen på förlåtelse i det 20de århundradet - kanske i alla tider. Det kan knappast ifrågasättas. Fängslad som han var i 27 år, många av dem i isolering, har hans sätt att förlåta varit ett exempel som gett modellen för fredligt överförande av makten i Sydafrika.

Vad jag inte visste, var att en sydafrikansk själavårdare i Kristen Vetenskap under denna fångenskap hade utverkat från apartheidregimen att Mandela tilläts ha en tidning i sin cell, och det var The Christian Science Monitor.

The Christian Science Monitor ges ut av Kristen Vetenskaps Förlag. Tidningens innehåll är inte religiöst, men den har en hög etisk standard. Varje dag inkluderar den emellertid en enda artikel som ägnas åt en bättre förståelse av Gud och människans förhållande till Gud. När Mandela efter frigivningen besökte Boston, bad han att köras till den kyrka som gav ut den här tidningen och att få träffa dess representanter.

Förlåtelsens roll i Sydafrikas historia slutade inte med det fredliga överförandet av makten. Snart upprättades en unik domstol - delvis baserad på ett förslag från vår grupp. Domstolen tillsattes av "sannings- och försoningskommissionen," och hade befogenhet att ge amnesti till dem som begått övergrepp - politiskt motiverade brott - under apartheideran, så länge den som sökte amnesti avgav en fullständig bekännelse. Det var ofta gripande att se förövare erkänna för sina offer, de orättvist behandlade, som sedan gav uttryck för förlåtelse i olika former. Detta pågick under en period av sex år. Tänk er en domstolsprocess baserad på den väsentliga ingrediensen i att älska sina fiender: förlåtelse! Mary Baker Eddy skrev en gång till en av sina elever, Laura Lathrop, år 1890, "Du har anträtt den raka och smala vägen som leder till himmelsk glädje, evig kärlek som ständigt uppenbarar sig. Sträva framåt, kära du, se aldrig tillbaka. Älska alla, besegra ont med gott, välsigna dem som inte känner för att välsigna dig. O, älska alla, var och en, och älska särskilt din fiende, om du har någon på jorden". Hon fortsätter, "Gör gott mot dem som inte vet hur de skall göra gott mot sig själva, hjälp dem att veta." Och senare: "O, älska varandra så som Jesus Kristus har älskat er."

Eddy beskrev inte bara vad hon lärde sina elever att göra, utan vad hon själv gjorde så naturligt och lätt: att förlåta på ett gudomligt sätt.

Konfliktlösning inom en familj

Etthundra år senare fann Susan, hustru och mor i slutet av 1900-talet, att fysiskt och moraliskt helande kom till familjen i och med att hon lärde sig förlåta.

Susan hade varit gift i 20 år, var intensivt upptagen med att uppfostra 4 barn och arbeta deltid som sekreterare. Då kom chocken: Hon upptäckte att hennes make hade varit otrogen, att han varit otrogen under alla de 20 år de varit gifta. Susan fick en allvarlig hjärtattack och hennes vänstra arm blev paralyserad.

Hon studerade Kristen Vetenskap, och hade varit med om många helanden av fysiska problem på andligt sätt. Hennes naturliga reaktion var att vända sig till en själavårdare i Kristen Vetenskap för att få hjälp och bli helad, och hon ringde upp en av dem omedelbart. Sedan han lyssnat på Susans beskrivning av problemet sade han, "Ja, du måste naturligtvis först av allt förlåta din make och hans älskarinna."

Susans reaktion var ungefär, "Vad? Vem är det som är offer här?!" Hon tackade själavårdaren, men NEJ! Det här skulle hon klara själv. Hon visste hur hon skulle be, och hon var säker på att få ett helande bönesvar.

Under de närmaste veckorna efter hjärtattacken väntade hon sig att gradvis kunna använda sin arm mer och mer. Hon bad för att bättre förstå sin egen sanna identitet som återspegling av Andens, Guds, helhet. Men hon såg inga framsteg. Det enda hon tycktes lära sig var att klara sig med bara en arm.

Till råga på allt började makens älskarinna trakassera henne: brev, telefonsamtal, m.m. - tills Susan var nära att ringa polisen.

Veckor blev månader. Ilskan knackade ständigt på hennes mentala dörr. Hur skulle hon kunna förlåta sin make hans bedrägeri? Hur skulle hon kunna se bortom hans älskarinnas elakheter och medvetna försök att förstöra hennes balans och harmoni? Susan var frestad att skylla sitt fysiska handikapp på sin make, och få honom att känna sig skyldig för att han förstört hennes liv. Men sedan såg hon att detta bara förde henne djupare in i problem. Hon började känna hur förlamningen spred sig upp i nacken och över kinden.

Till slut såg hon en dag hur inkonsekvent hennes inställning var. Hur kunde hon be för att känna att hennes egen sanna, andliga identitet var en återspegling av det goda, Gud, och ändå förneka att makens och älskarinnans sanna identiteter var lika mycket återspeglingar av det goda som hennes? Hon insåg att Jesu lära kretsade kring villkorslös kärlek och att M.B. Eddy väntade sig av sina elever att de följde honom.

Som M.B. Eddy skrev till sin elev Laura Lathrop: "Besegra det onda med det goda. ... O, älska alla, var och en, och älska särskilt din fiende."

Till slut vände sig Susan till att lyssna till Guds ledning, under bön, och med öppet sinne. Hon insåg att hon behövde övervinna sin ilska. Hon insåg att hon behövde förlåta på ett gudomligt sätt - genomgå en inre pånyttfödelse eller förändring, som Jesus talade om.

Detta innebar inte att Susan skulle acceptera otroheten, bedrägeriet eller hånet. Det betydde att hon behövde se bortom det här fula beteendet till den ursprungliga karaktären hos dessa Guds skapelser. Hon bad, enkelt och ödmjukt, att Gud skulle visa henne hur hon kunde välsigna sina fiender och älska villkorslöst.

Det kom inte med en gång, men gradvis blev hennes andliga utblick klarare: hon kunde mer och mer se på ett andligt sätt och älska sin nästa på ett andligt sätt - d.v.s. respektera och uppskatta - de bådas sanna, av Gud skapade goda natur, som alltid existerat och existerar bortom det onda.

Konflikten mellan henne och hennes man upplöstes i stort samförstånd och harmoni, och de skildes som vänner. Som ett resultat av denna andligen lärorika erfarenhet upplevde hon ett genombrott i förståelsen av sin sanna andliga identitet. Detta ledde till att hon mer och mer kunde hjälpa andra lösa sina konflikter och andra problem. Idag är hon på heltid själavårdare i Kristen Vetenskap. 

Sammanfattning

Låt oss vara helt klara angående följande: Detta andliga sätt att lösa konflikter innebär inte att vi lär oss älska eller acceptera det onda i andras uppförande, eller att ignorera deras negativa karaktärsdrag! Det kräver i stället att vi ser djupare, bakom fasaden, och upptäcker det Jesus kunde se hos människan - hos sig själv, sina vänner, sina fiender - nämligen deras ursprungliga, goda natur. Det är det vi kan acceptera och älska. Den kraft som driver oss till att uppfatta denna av Anden, Gud, skapade goda natur i andra och oss själva, är den kraft som helar - - som avlägsnar och tillintetgör det som är destruktivt. Den är vad vi kan kalla Kristus.

Om det finns en tanke jag vill att ni tar med er härifrån idag, så är det denna: att vi alla kan delta i konfliktlösning genom att lära oss att älska - välsigna - våra ovänner, genom att bli medvetna om att vi bara har de ovänner som vi skapat i vår egen tanke. När vi tillintetgör fiendskap i vår egen tanke, när vi lär oss att älska, värdesätta, andra och oss själva på det sätt som Jesus gjorde - som bröder och systrar som har samma goda, gudomliga ursprung och är skapade till samhörighet, samarbete och samexistens - då kan vi (och bör vi) förvänta oss underverk. Det gjorde M.B. Eddy, och hon upplevde Kristuskärlekens effektivitet.

När vi börjar [älska det i andra som har sitt ursprung i gudomlig Ande, det goda, förändras gradvis vår syn på världen. Steg för steg träder vi in i den inre värld där Kärleken - godheten - styr. Jesus sade om den: "Guds rike är inom er". [Lk 17:21] Johannes, Jesus' lärjunge, hade en klar förståelse av kärlekens stora makt. Han beskrev denna annorlunda värld, där vi kan välja att bo, som en där "kärleken fördriver rädslan." [I Joh. 4:18.] Vi upptäcker en ny känsla av frid i vårt eget medvetande. Det upplöser rädslan och dess onda följder. Gradvis blir vi medvetna om att Guds goda natur tillhör oss själva och alla andra som omger oss. Och vi kommer att konkret uppleva detta i våra relationer och i vårt dagliga liv. I bergspredikan sade Jesus om detta: "Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn." - Matt 5:9, Sv. Folkbibeln

Till slut en utmaning

För att ni genast ska kunna omsätta några av idéerna i föredraget i handling, skulle jag nu vilja be er att välja ut den person som ni känner att ni tycker om minst av alla (för att inte säga "hatar"). Se bort från den mänskliga personligheten till den goda identiteten, de egenskaper som Gud har skapat. Använd det andliga sättet att "se" (som jag har beskrivit som det gudomliga sättet att förlåta), tills ni kommer till den punkt då ni känner att ni verkligen uppriktigt kan "älska" denna så kallade fiende - med andra ord: att ni med ärligt hjärta och värme kan önska henne eller honom allt gott och kan respektera hennes eller hans sanna, av Gud skapade, alltigenom goda identitet. Och upplev sedan den frihet från ångest och fruktan och den glädje, som är resultatet av det!

John M. Tyler